USA och Afganistan
 

 
 

USA drar sig ur - för att slippa få ett nytt Vietnam
 
  När amerikanerna tittar i backspegeln och summerar året då de gick i krig med terrorismen kan de konstatera att tre saker hänt i Afghanistan:
Talibanerna är utrotade som politisk faktor. Rester av talibanernas styrkor är ett irritationsmoment i bergsbygder i söder och sydväst. Bland pashtunstammarna kan lätt växa fram nya fundamentalistiska rörelser och stridskrafter.
al-Qaida har inte längre baser som träningsläger för terrorister. Terrororganisationens struktur är svårt sargad. Kommunikationerna mellan ledarskap och celler är delvis uppbrutna. Många aktiva har gripits. Men underlaget för nyrekrytering är stort.
Kriget blev inte särdeles blodigt. 10 000 kombatanter (uniformsklädda) dödades, 4 000 civila och drygt 50 amerikaner och dess allierade.
Krigets huvudsyfte har inte uppnåtts - att fånga in den mytomspunne bin Ladin.
Fiaskot med Usama
Från amerikansk sida hörs nu allt oftare, antingen att målen uppnåtts och att "det där med Usama bara är en bisak" eller att "Usama sannolikt är död".
De säger så för att komma ur en knipa, slippa erkänna ett fiasko. De har inte kunnat visa upp en död Usama, sedan i december i fjol finns det heller inga spår efter honom levande.
Rimligtvis tog Usama sig över till Paki-stans North-West Frontier Province efter Tora Bora-operationen. Pakistan är djupt muslimskt och antiamerikanismen utbredd. I stamområdena råder en nedärvd tradition av gästfrihet mot vem än det må vara. 250 miljoner kronor i belöning för att lämna ut honom frestar inte. I hemlighet finns fler än tusen amerikanska och brittiska hemliga agenter och kommandosoldater i området i försök att spåra upp Usama.
Staten kontrollerar bara Kabul Bland Afghanistanspecialister och i Kabuls diplomatiska kretsar framhålls behovet av att amerikanerna stannar. Det behövs säkerhet på gatorna, Centralmakten saknar kontroll bortom Kabuls stadsgräns.
FN:s högste man för Afghanistanproblematiken, den algeriska diplomaten Brahimi, har sagt att det behövs 17 000 soldater i den internationella säkerhetsstyrkan, ISAF. Den har nu 4 800. Sverige har en obetydlig roll med färre än 40 soldater. Det internationella samfundet jämför den kalla handen för att lösa Afghanistans problem med den generositet världen, främst Amerika, visade Kosovo och Bosnien, där 60 000 soldater placerades.
Men amerikanerna är entydiga: Vi är här för att bekämpa terrorism. Amerikanska utrikesdepartementet har gett besked: Inte fler amerikaner till Afghanistan. Vi ger oss inte in i "nation building", tar på oss ansvaret att skapa en nation. Det kan läxan från Vietnam: det är lättare att gå in än att dra sig ur. Amerikanerna utbildar dock den nya afghanska Nationella armén med soldater ur alla etniska grupper, inte bara de segerrika tajikerna. Den rymmer pashtuner, hazaras och uzbeker.
Soldaterna var patetiska
Men armén växer för långsamt. Och när jag bjöds in för att bevittna en kull om 480 soldater ta sin examen var det en patetisk uppvisning. Soldaterna tilläts inte bära vapen. De kunde inte gå i takt. Deras skor var oputsade. De var där för att få dricka Fanta och äta Snickers.
Även afghanska militära höjdare i de så kallade krigsherrarnas tjänst bekänner sig till idén att amerikanerna måste stanna. - Så länge det finns internationell terrorism, sa general Doztums ställföreträdare, genral Rozi när han gav mig audiens, måste amerikanerna var här. Så länge det finns en Gulbuddin, en Omar och en bin Ladin. Ja, vi behöver alla länders hjälp.
Vilka är utsikterna för Afghanistan med Amerikas lilla och minskande intresse? - Så länge amerikanerna är kvar, svarade en svensk Afghanistankännare, FN-specialisten Leslie Öqvist, håller sig stabiliteten. Då håller den till valet 2004. Men om afghanerna inte känner säkerhet kan den rådande försiktiga optimismen hastigt förvandlas till pessimism. USA måste helt enkelt stanna kvar tills allt rett upp sig.
President Karzai har uttryckt det:
- Jag önskar en starkare "ockupation".
************************** Rambokillarna tar över
Paus på jobbet. Special forces-soldaterna har plockat fram solglasögonen och kopplar av i ökenhettan på sin Chinook-helikopter.
BYGGER MUSKLER Ett tält på flygbasen Bagram är inrett som gym. Soldaterna, som normalt går beväpnade hela tiden, ställer sina tunga automatvapen mot väggen medan de tränar bänkpress.
Hemvärnsmän ersätts av arroganta 20-åringar
KABUL. USA befinner sig i t v å dilemman i Afghanistan:
1) USA får kritik om det låter sina trupper dra sig ur landet. I legendbilden av Afghanistans senaste 20-30 tumultartade kupp- och krigsår, då befolkningen pinades under omväxlande kommunism och fundamentalism, ingår att USA "svek Afghanistan" sedan mujahedin 1988 - tack vare amerikanska Stingermissiler - vunnit kriget mot Sovjet.
Under 90-talet var Afghanistan en vit fläck på Amerikas politiska, diplomatiska och militära karta. Omvärlden har det senaste året kritiserat Washington för att det för lite lade sig i Afghanistans affärer och därigenom bäddade för talibanerna.
2) USA kritiseras om det låter sina trupper stanna i landet. Då anklagas det antingen för att skaffa sig ett militärstrategiskt fotfäste i Centralasien eller för att "trampa ner sig i träsk på samma sätt som en gång i Vietnam".
Afghanistans president Karzai, en pashtun, som framgångsrikt gett landet ett mera civiliserat ansikte, avfärdas allt oftare som en "amerikansk marionett", sedan det framkommit att hans liv skyddas av amerikanska livvakter.
"USA kan inte vinna"
- Ser man det så, sa en amerikansk bedömare i den afghanska huvudstaden har vi en no-win-situation. Hur vi än gör blir det fel.
På ett sätt är USA redan på väg ut ur Afghanistan. Mängder av deras bästa och mest mogna soldater flyttas mot en ny krigsfront, när fokus flyttas från Kabul till Bagdad.
Letar efter vapengömmor
- Detta skapar bekymmer, konstaterade den svenske Afghanistanveteranen Anders Fänge med en hög post inom FN. I söder och sydväst gör ju amerikanerna fortfarande upprensningsaktioner. I byarna letar de vapen.
- Amerikanerna har till nu haft Special forces hämtade ur National guard (som är USA:s reserv, ungefär hemvärnet). Det är trygga, vuxna män. Folkliga. Rotade i vardagslivet hemma i USA, banktjänstemän eller bönder eller advokater. Ofta har de jakt som hobby men utan att vara vapenfetischister. Många är svarta kvinnor. De är 35-40-åringar som går respektfullt fram. De förhandlar med byäldstar om husundersökningar. Man ger husägarna tid på att få husets kvinnfolk ur vägen innan undersökningarna sker.
Arroganta 20-åringar - National guardsmännen flyttas för att, som det sägs, "de behövs på annat håll". De ska vara redo för Irakkriget.
- Här i Afghanistan ersätts de av elitsoldater från 82nd Airborne. 20-åriga fallskärmsjägare, som uppträder arrogant och överdrivet handfast. De sparkar in dörrar. Hyggliga grabbar ersätts av Mad Maxtyper.
Med Rambotakterna sker därför avväpningen i Khost och Paktia onödigt bryskt. ********************* VÄRLDARNA MÖTS Unga soldatflickor i shorts och tung beväpning vandrar över landningsbanan på basen i den afghanska öknen. Alla på basen är konstant beväpnade - här är risken för sabotage ständigt närvarande.
Härifrån jagar USA bin Ladin
BAGRAM AIRBASE. . För ett år sedan startade USA kriget mot Afghanistan, ett led i "kriget mot terrorn" efter attackerna mot USA 11september. Efter 37 dagar var kriget över. Talibanerna flydde från Kabul, Norra alliansen tågade in. Aftonbladet var på plats. Martin Adler fanns vid fronten i norr. Staffan Heimerson hade öppnat en redaktion i området.
Ett år senare är Heimerson och Adler tillbaka i Afghanistan.
I dag besöker vi flygbasen Bagram, bas för de flesta av de 8 000 amerikanska soldaterna i Afghanistan. Härifrån utgår jakten på terrorledaren Usama bin Ladin i de fruktade rövarområdena - the Badlands.
Vid flygbasen i Bagram finns 8000 amerikanska soldater
Private Matthew Popejoy rakar sig och Specialist Roger Vazquez kollar posten hemifrån.
Korpral Pam Pitt, 34, tvättar sina trosor i en balja. Den högteknologiska krigföringen har inte förändrat soldaternas vardag.
8 000 amerikanska soldater lever på den eländiga och nerslitna basen. Kasernerna stinker av urin och hettan är kvävande.
"Vi behövde krig - för att bli fria" Aftonbladets Staffan Heimerson tillbaka i Afghanistan ett år efter USA:s bombangrepp - bildextra.
Krigsfångarna kvar bakom galler "De är våra gäster".
Ron Reeves, en sergeant från Monroe, Georgia, hade vaknat på rätt sida.
Han var hjälpsam och jovialisk medan han i sin robusta men automatväxlade, bredspåriga Humwee (nutidens jeep) visade oss runt här i hjärtat av amerikanernas närvaro i Afghanistan.
Bagram är basen för de flesta av Afghanistans 8 000 amerikanska soldater. En lång rad Chinook transporthelikoptrar och oräkneliga Blackhawk attackhelikoptrar står ständigt startklara på den ryssbyggda startbanan; härifrån utgår jakten på Usama bin Ladin i The Badlands - rövarområdena.
Sergeant Reeves var till utseendet en plufsig redneck, som denna dag gärna prövade sin folkliga humor. Det skedde medan vi betraktade tre helikoptrar varva upp och dra upp en ökenstorm. Dammet fördunklade solen.
Då såg vi femtio meter ifrån oss en kortvuxen man klädd i en blåtonad shalwar kamiz, den traditionella dressen, omgiven av fem beväpnade vakter i blek kamouflage-uniform föras över betongen mot en av helikoptrarna.
- En pashtun, viskade min tolk. Jag ser det på klädseln. Och skägget! En taliban!
Talibanen bar en blå hjälm och komiskt stora sandaler. Han rörde sig ryckigt och med korta steg. Självklart. Han gick i fotbojor. Uppenbarligen hade talibanen varit misstänkt för en ledande roll bland fundamentalisterna, kanske rent av knuten till al-Qaida. Han hade gripits och förts till CIA:s förhörscentrum på Bagrambasen, en timmes bilresa norr om huvudstaden Kabul.
Talibanen skickas vidare
Nu var förhören här uppenbarligen över. Nu skickades talibanen i väg någon annanstans och redneck Reeves från Monroe, Georgia, sa:
- Vi tar de misstänkta hit till Bagram. Vi behandlar dem mänskligt. Vi försöker ta reda på vad de vet. De skickas vidare. Det är bortom min lönegrad att veta vart. Kuba kanske. Eller kanske tillbaka till sin by. Khost eller Gardez.
- Han får i alla fall gratis flyga en American Chinook, höhö.
Chinooken lyfte. En Blackhawk banade väg, en annan Blackhawk följde efter. I jakten på terrorister sparas inte på resurser.
Bagram är en eländig plats. Basen byggdes 1980 av ryssarna genast efter invasionen. Krig vällde över den både 1992, då den sista kommunistregeringen jagades ut, 1996 då talibanerna drev undan de tajikiska makthavarna som skulle bli Norra alliansen och för ett år sedan under den senaste slutuppgörelsen.
Rostande ryska flygplansvrak kantar start- och landningsbanor. I ett surrealistiskt ruinlandskap ligger nergångna, urinstinkande kaserner försedda med värmeelement design Sovjet. De tjänar som knappt beboeliga stabsbyggnader. Amerikanska, franska, rumänska, norska, australiska, tyska och brittiska soldater är inhysta i containrar och tält. Det finns kyrkolokaler, burgers and coke, porrtidningar på PX-shopen, kommandosoldater, hemliga agenter, debriefare, tolkar och FBI-män.
Alla bär vapen - hela tiden
Alla på basen går obligatoriskt beväpnade. Sabotagerisken är akut. Vid moskéernas fredagsbön runtom i landet hörs mullor allt oftare och i allt mera drastiska formuleringar hetsa mot Amerika. I Kandahar i söder varnades amerikanerna för att skaffa samarbetsmän ur lokalbefolkningen - en samarbetsman hängdes i en lyktstolpe utanför den amerikanska basens grind.
På gropiga, dammiga vägar joggade nu i Bagram långbenta soldatflickor i shorts och fick basens afghanska gästarbetare att vrida sina nackar ur led. En bajamaja bar den segregerande skylten: FOR AFGHANS ONLY.
I denna den värsta av världar - Afghanistans brännande sol, sovjetisk byggnadskonst och Centralasiens virvlande ökensand - mötte jag korpral Pam Pitt, 34, som i det fria hukade sig över en balja och tvättade sina trosor. Hon är mamma till två söner, som finns hemma i Fort Bragg, South Carolina, och hon sa:
- Livet här gör att man nu mera uppskattar sitt vanliga liv där hemma.
Primitivt liv, speciell kamratskap
Trots att de krig som utkämpas i vår tid - i fjol här i Afghanistan, snart sannolikt i Irak - är high tech med precisionsattacker som vållar anmärkningsvärt få dödsoffer - är livet i fält oföränderligt det samma från generation till generation:
Det är primitivt och fyllt av en speciell sorts kamratskap och överlevnadskonst i tristessen. Bagram är påfallande likt MASH, Catch 22 och James Micheners soldatskildringar i "Tales from the South Sea" från andra världsskrigets Stilla havsfront.
- Det finns en skillnad, sa korpral Pitt. Min farfar i andra världskriget väntade vid fronten på brev från sina kära där hemma. Mina två små grabbar och jag har e-mejl och vi utbyter tankar varenda dag.
En ny helikopterstorm drog upp och tvingade oss alla att äta sand. Sergeant Reeeves tjoade:
- Special forcesgrabbarna ger sig av på talibanjakt - going to The Badlands"