Laglösheten förvärras vecka för vecka i Afghanistan. Och för kvinnorna är situationen i många fall värre än under talibanerna.
- Vardagsvåldet i Afghanistan är nu på en nivå som vi inte kunde ana, säger Mehmooda Shakeeba, representant för Revolutionära afghanska kvinnoförbundet Rawa i Pakistans huvudstad Islamabad.
Efter talibanernas fall är kvinnorna fria att gå utomhus och att arbeta. I vintras öppnade flickskolor efter att ha varit förbjudna i flera år. Men förändringarna är i stort sett begränsade till huvudstaden Kabul och några andra städer, säger Mehmooda Shakeeba.
- I själva verket är det kosmetiska förändringar. Flickskolor har öppnat men saknar möbler och läromedel. I Kabul bränner Norra alliansens soldater upp kvinnolitteratur. Kvinnor får arbeta, ja, men hittar sällan arbeten. Tv har slutat att visa sångerskor och i långfilmer klipps scener med obeslöjade kvinnor bort.
Enligt fortfarande förbjudna Rawa är den styrande Norra alliansen "en skör koalition av banditer" som är talibanernas "bröder i anden". Kriget tvingade bort talibanerna men fundamentalism och kvinnoförtryck finns kvar.
Tvånget att vara klädd i burqa, den ökända heltäckande klädnaden, är borta. Men i praktiken gäller det bara i de större städerna och även där föredrar de allra flesta burqan för sin egen säkerhets skull.
- Antalet våldtäkter och tvångsgiften har ökat sedan talibanerna försvann, säger Mehmooda Shakeeba och tillägger:
- Snälla, tro inte på USA. Vårt land är inte befriat.
JAN ARELL (GP Publicerad: 2002-09-08)
De äldsta delarna av Afghanistan huvudstad Kabul började byggas 1776. Levnadsförhållande var oförändrade ändå in på 1970 talet. Varje bostadskvarter bebodde av en familj. familjen består inte bara av man, hustru och barn men flera generationer som levde tillsammans. Kvinnor som bodde i dessa kvarter var i princip instängde. Husen var byggda runt en innergård och all fönster varåt gården. Ännu på 70 talet brukade kvinnorna inte lämna hemmet utan manlig eskort. De var männen som arbetade på kontor och i fabriker. Kvinnor visste inte om vad deras man gjorde utomhus och män gav inte dem några information. det var inte mycket kommunikation mellan man och hustru. På landsbygden var förhållanden annorlunda.
>Första flickskola öppnades i Kabul, 1921.Eleverna i den första avgångsklassen fick resa till Turkiet , där de fick sjuksköterskeutbildning . Det var en revolution. Flickor inte bara fick skolutbildning men fick högre utbildning. De reste utomlands och för bred sig på en yrkeskarriär. Det var oacceptabel för många afghaner och många protester hördes. Under 1920 talet grundades en kvinnor förening, en kvinnotidskrift och ett kvinnosjukhus.
1927- 1928 gjorde kungaparet ( kung Amanullah och drottning Soraya ) en lång resa genom Europa , Egypten, Iran och Sovjetunionen ). Vid statsbesöken uppträdde drottningar i västerländska kläder, kortklippt hår och obeslöjat ansikte, viket betraktades som Oislamiskt. Ett fotografi som tog vid ett sådant tillfälle trycktes av England som vykort och spreds över den afghanska landsbygden. Storbritannien tog hämnden , upproret kom i november 1928 och orsakade en situation som vi har idag. Alla reformer för kvinnorna förbjöds , alla klippa håret eller bära västerländska kläder. De beorderdes att stanna hem.
Det tog 30 år innan kvinnor visade sig offentligt utan slöja igen. Regeringen tillkännager att det nu var frivilligt för kvinnor att bära slöja eller ej. 1959 fanns det åter utmärkta flickskolor. Det fanns sjukhus där kvinnor fick utbildning. Det var inte bara i sjukvård utan också i administration.
När regeringen uttalade sitt stöd för att låta kvinnor lämna hemmen, var många kvinnor redan utbildade. Snart fanns många kvinnor anställda vid alla statliga myndigheter och många privata företag. Före 1978 kunde afghanska kvinnor arbeta med nästan vad som helst. Det fanns inom polisen , försvaret, affärslivet och statapparaten. På 70 talet hade Kabul många exklusiva butiker och damfriseringar.
1070- talet var en tid av politisk oro i Kabul. Väster ansåg att regeringens kvinnoreformer var inte tillräcklig. De konservativa som såg kvinnor i korta kjolar på Kabul gator tänkte att landet var på väg mot anarki. De politiska klimat som byggdes under 70 talet slutade med april revolutionen 1978. Den orsakade världen störta flyktingkatastrof som i hög grad förändrade kvinnors liv. Men 95 procent av Afghanistans kvinnor bor på landbygden och de lever ett mycket annorlunda liv , där kvinnor och män var så beroende av varandra. Männen plöjer fälten. De sår och skördar spannmål. Kvinnorna skördar andra grödor som bönor, bomull och meloner. Medan männen klipper fåren, spinner kvinnorna ullen till garn. Garnet lämnas till männen som färgar det. Sedan får kvinnorna tillbaka garnet och väver mattor av det. Slutligen säljer männen dem färdiga mattorna. Båda parter är mycket medvetna om detta. Den viktigaste rollen för kvinnor på landet är ändå den som maka och mor. Äktenskap är mycket viktig.
1979 invaderades Afghanistan av Sovjetunionen och därmed inleddes massflykten ut ur landet. 3,5 miljoner afghanska flyktingar bodde i Pakistan. Kvinnorna från landet som var vana att röra sig fritt hemma i byn, fanns sig instängda i tält utan utrymme. Även stadsborna drevs på flykt. Från Kabuls moderna bostadsområden flyttade till trånga överfulla flyktingläger. Så storstsdskvinnorna började bära slöja när de gick ut.
Under den fundamentalists regimen förlorade kvinnor inte bara rättigheter till utbildning utan även alla sina grundläggande mänskliga rättigheter. De drabbades mest av våldtäkt.
Talibanerna uttnjuter sig av islam och i själva verket tar de gamla klassiska regler, när de kräver att kvinnorna ska bära heltäckande slöja, bara arbeta med hushåll och inte ska få utbildning.
Vi bör protestera mot fundamentalisternas tyranni.Svenska kvinnornas roll i samhället och deras kämpe för demokrati, mänskliga rättigheterna och rättvisa är generösa.
Glöm inte afghankvinnor under den svåra perioden.