Kriget som inte kan vinnas
 
 

Koalitionen mot terrorism kommer att vara upplöst innan den internationella terrorismen är det. - Fattigdom och orättvisor kan alltid utnyttjas av olika grupper, säger Gunnar Jervas. Gunnar Jervas är säkerhetspolitisk expert på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i Stockholm och kommer i oktober ut med boken "terrorns tidevarv". Han tror att al-Qaida begick ett misstag när man genomförde attackerna i USA för ett år sedan.
- Tidigare hade al-Qaida angripit amerikanska mål i periferin - Saudiarabien, Jemen, Östafrika - och mötts av halvhjärtade amerikanska reaktioner.
- Men när USA attackerades på hemmaplan blev det en Pearl Harbor-effekt som al-Qaida förmodligen inte hade räknat med. USA kunde mobilisera stöd över hela världen och terroristerna fick sina baser i Afghanistan förstörda.
Därför, menar Gunnar Jervas, är det möjligt att al-Qaida avstår från fler terroristdåd i USA. Ett tecken är att det enda attentat efter 11 september som med säkerhet har kunnat knytas till al-Qaida genomfördes i Tunisien, där en självmordsbombare i april dödade 23 människor vid en synagoga.
- Det pekar på att de begränsar sig till muslimska länder. Och målet för attentatet indikerar både kampen mot Israel och den religiösa aspekten, att de inte tolererar andra helgedomar i muslimska länder än moskéer.
Enligt tidskriften Newsweek hävdar internationella terroristexperter att al-Qaida har organiserats om. Strukturen är än mer diffus och hotet har ökat avsevärt under året. "Det värsta ligger framför oss", säger en av dem.
Den amerikanska krigföring följde enligt Gunnar Jervas en strategi som tidigare har prövats mot Irak och Jugoslavien.
· I den första fasen slog USA "tämligen smärtfritt" ut luftvärn och andra försvarsanläggningar.
· Fas två innebär anfall mot "värdemål", anfall som är kostsamma för fienden. Som i Jugoslavien: När Nato inte kom åt trupperna förstörde man oljedepåer, broar och liknande, vilket fick president Milosevic att ge vika. Eftersom det knappt finns någon infrastruktur i Afghanistan fick denna fas liten betydelse där.
· Den tredje fasen bestod av bombmattor som snabbt bröt sönder talibanernas försvarsställningar. Ur USA:s perspektiv alltför snabbt, eftersom Norra alliansen kunde rycka in i Kabul innan USA hann installera den "breda regering" man talat om.
USA har samtidigt fått möjlighet att ta ett långsiktigt grepp om Centralasien, där man nu har flygbaser i Uzbekistan och Kirgizistan.
- De baserna är i första hand inte ett medel mot al-Qaida; i så fall vore jägarförband och helikoptrar bättre. Det handlar om att kontrollera olje- och gastillgångarna och om vanlig stormaktspolitik, att vara den som bestämmer.
I Afghanistan är situationen kaotisk. Hela landsändar terroriseras av banditgäng som ibland utgörs av den lokala polisstyrkan. Premiärminister Hamid Karzai kontrollerar knappt ens Kabul och vågar inte lita på sina närmaste. Han har numera på egen begäran amerikanska livvakter, vilket många afghaner uppfattar som en skymf. "Han är ganska hjälplös", konstaterar Gunnar Jervas medan den amerikanska tidskriften The Nation karakteriserar Karzai som "en liberal i opposition mot sin egen regering".
När jag i vintras intervjuade invånare i Kabul sade många att de var glada att amerikanerna hade störtat talibanerna. Men om de stannade i landet skulle de uppfattas som ockupanter. "Vi har besegrat en supermakt tidigare", var en vanlig kommentar.
Nyligen sade general Tommy Franks, chef för USA:s centralkommando, att USA kommer att stanna i flera år. Samtidigt börjar afghanerna bli arga. Flyganfall mot byar, rykten om att amerikanska soldater fotograferar döda kvinnors nakna kroppar, har till exempel lett till att amerikaner i Kandahar inte längre vågar äta middag ute på stan.
- När vi kommer in i en by och ser en bonde med skägg ser vi en afghansk bonde med skägg, säger en soldat från ett inte namngivet USA-allierat land till brittiska The Independent.
- När amerikanerna ser samma bonde ser de Usama bin Ladin.
Enligt tidningen säger icke-amerikaner att "när USA råkar ut för ett allvarligt bakslag är vi måna om att afghanerna gör en klar åtskillnad mellan amerikaner och oss andra". (När, inte om.)
- Om USA stannar lär de hålla sig till sina baser, säger Gunnar Jervas. Att USA skulle lägga en massa resurser på nationsbyggande är inte troligt. Det anser de nog vara en uppgift för Europa och Japan.
Ett amerikanske angrepp mot Irak betraktar Gunnar Jervas som "ett ytterst osäkert företag" där USA riskerar att köra fast, i bästa fall som skydd för en ny regering.
- Ett långvarigt krig som dödar många civila kan skapa svallvågor som inte går att överblicka. Hela regionen kommer att drabbas. Vad händer till exempel med oljepriserna och med västvärldens ekonomier om islamisterna lyckas ta makten i Saudiarabien?
Gunnar Jervas föreslår att man gör precis tvärtom:
- Ta bort sanktionerna och handla så mycket som möjligt med Irak. Det skulle bli så svårkontrollerbart för Saddam Hussein att han snabbt skulle förlora greppet och sedan makten. Man kan jämföra med den rädsla för västerländska influenser som de kinesiska ledarna har känt sedan Kina öppnades för västerländska företag.
Att det skulle finnas några förbindelser mellan Saddam Hussein och al-Qaida tror Gunnar Jervas inte ett ögonblick på. Saddam skulle akta sig noga för att nu samarbeta med USA:s främsta fiende. Och vad som sker i norra Irak, där en al-Qaida-lierad grupp lär vara verksam, är utom Saddams kontroll.
- Argumentationen för ett krig mot Irak är svag och även många kända republikaner skakar på huvudet. Men "kriget mot terrorismen" har sin egen logik. I början nådde man stora framgångar och störtade i förbifarten talibanerna. Men de kan fortfarande inte visa upp någon Usama. De måste göra något, visa upp något.
- Kanske tvingas de att fabricera förutsättningarna, men det vore ju inte första gången i historien en stormakt gjorde det.
Enligt Gunnar Jervas är ett positivt framtidsscenario, ur västs synvinkel, att terrorismen besegras utan att demokrati och öppenhet begränsas. Ett negativt scenario är att den amerikanska koalitionen spricker och att al-Qaida får fart igen, expanderar och utnyttjar världsfattigdomen som "resonansbotten".
- Koalitionen mot terrorism kommer förmodligen att gå i graven innan den internationella terrorismen gör det. Ett viktigt botemedel är åtgärder mot fattigdom och förtryck. Terrorism växer ur orättvisor och missnöje.

  JAN ARELL